Danssugen - Känslor..

Helt plötsligt kände jag en konstig pirrande känsla genom hela kroppen. Liksom en våg som skjölvde igenom mig. Blev förvånad och överraskad. Mest glad=) Jag känner mig danssugen! Underbart! Kan inte minnas sist jag var det..
-Glad för att min känslomässiga förmåga har varit helt blockerad några månader nu. Då menar jag helt! Ni som varit med om det själv vet vad jag pratar om, ni andra kan inte ens fundera över hur det känns, lr de är ju just det de inte gör.. känns. Träffade en vän igår som jag jobbade med då. Vi pratade lite om vardagen just nu. Hon förklarade min känsla helt och hållet, eller de kännslor som fattas. Jag tappade hakan helt.. en till som det varit lika för, och det har blivit bra för henne! Hon hade varit med om samma sak. När hon jobbat för mycket under en lång tid. Jobbat med männsikor. Man tar in så mycket av alla intryck och möten med alla dessa människor, så man blir helt blockerad känslomässigt.. måste kolla upp det här lite.. eftersom det tydligen finns fler som varit med om det.. Från början tänkte jag inte på det. Så när jag träffade en man som uppvaktade mig och vi inledde en relation tillsammans, och jag kände inget. Inget! Då insåg jag ett problem... Vi är inte tillsammans nu.. För att jag inte har tid, för jag bara jobbar.. Och sen för att jag inte vet vad jag känner, när jag inte känner något.

Tänk dig att du inte saknar din älskade helt plötsligt. T ex din sambo, man, älskade syster, husdjur, mamma/pappa. Tänk dig sen att du inte blir överskälvande glad när ni äntligen ses, du kanske träffar din älskade barndomsvän som du alltid saknar och längtar efter att ses. Sen blir du heller inte arg när något som du i vanliga fall skulle flyga i taket över, det rör dig inte. Du blir heller inte ledsen när något faller helt för dig, äh de gör inget.. Sen en dag, kanske allt bara blir för mycket. Du gråter, och kan inte sluta. Men känner inget, varför du gråter har inget med dina känslor att göra utan det är bara din hjärna och förnuft som säger ifrån. Så har det varit för mig nu i ganska många månader.. Tror ingen kan sätta sig i den situation jag just berättat. Tänk dig sedan att det är så här 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan, alla veckor. Och jag är en känslomässig människa...

Sen reser du dig och går till nästa jobb....
Och då behöver du heller inte fundera mer