Vågen

Har ställt mig på vågen. 
Inser att den visar 12 kg upp sedan i julas.

Märkligt att det känns helt okej. Kan dessutom tilläggas att det absolut inte handlar om muskler eller träning, då träning inte finns i mitt liv.

Att vågen ska vara ett riktmärke. Det är jag inlärd sedan min unga ålder. Prat om vikt och storlek har alltid funnits. I familjen och för att inte tala om i alla dessa medier.
Såklart jag kan hålla med om att det är ett riktmärke. Ett rätt okej.
Samtidigt som jag är glad att kunna se mig själv i spegeln och inse att vågen bara visar en siffra. Att siffran känns hög, är bara en siffras sanning. För i spegeln är jag inte vad vågen påstår.

Jag har köpt mig nya träningsskor, som jag inte får skavsår av!!! Och ett kort till ett gym är även införskaffat. Har varit dit, en gång. I fredags, stolt över det. En gång.
Men eftersom att vågen nu visar 12 kilo plus, vågar jag tänka att jag kan klara av att börja träna.
Det är min ambition nu.
Och den känns skön i mig. 
Lika så som vågens siffror.

Orden. Svart på vitt.

Det svarta på det ofyllda vita, har alltid gjort mig gott. På så många sätt. Ett uttryck, inifrån ut. 

Så egentligen förstår jag inte hur denna uttrycks-fyllda plats som tillhör mitt liv varit så uttryckslöst så länge.. 

Fast. Jag vet varför. Varför det blir så. Men jag förstår ändå inte varför. 

Onödigt osunt för min själ. 

Ett nytt kapitel har börjat i mitt liv. Det är dessutom dags att fylla på svart på vitt. 

Möten

En bild som säger allt detta. 

Alla möten med alla människor som korsar våra vägar, är viktiga! 

Tacksamhet!