onsdag 17 september 2014

Att investera i min kropp

Jag är fortfarande sjuk. Inget mirakel har skett över natten. Typiskt. Men idag har jag bestämt mig för att bli frisk. Imorgon ska jag jobba, så är det bara. Blir helt galen av att vara hemma och sjuk.

Länge har jag funderat kring min kost. Jag tycker det är viktigt vad jag äter och föder mig med. Jag är duktig ibland men likaväl faller jag för onyttig mat, det handlar mycket om tid och rutiner. 
Min höst för mig har fokus rutiner. Därav mitt val att ta en anställning vars arbetstider är 7-16. 

Sömnrutiner
Arbetsrutiner
Matrutiner
Motionsrutiner

Så vad passar inte bäst i detta läget att slå slag i saken och göra magen glad. På riktigt. Äntligen. 
Idag har jag ett mål. Eller ja två. Eftersom jag bestämt mig för att bli frisk har jag och beslutat att enbart få göra en aktiv sak idag. Det blir att åka och handla. Jag har gjort en lång inköpslista till mitt skafferi. Listan är nästan helt utesluten mejeriprodukter, gluten och socker. Den innehåller alternativa produkter.

Jag är taggad (snorarhögt*) Det är dags att investera i mer kärlek åt min kropp. 


tisdag 16 september 2014

September 2014

  
Som ett snabbtåg genom livet flyger tiden fram. Ett sånt tåg med få hållplatser. 
Jag hinner inte med. 
Mitt liv. 
Det känns tragiskt. Men insikter är inte alltid gjorda av silkesmjuka känslor. 


Mitt liv är fantastiskt. 
Att vara någonstans mitt i livet, med känslan av att vara mitt i mitt liv är helt underbart. 
De vackraste av färger förgyller min tillvaro på snabbtåget. 
Att få bli färgad av alla dessa extrema känslor ger mig obeskrivlig tacksamhet. 


Jag är precis där jag ska vara nu. 
I nu. Mitt nu. 
Exakt och enbart där får jag ut allt av dessa färgfyllda nyanser.

Geografiskt betyder det hemma. Mitt hemma. 


De senaste sex dagarna har jag legat i min säng. Sjuksängen. 
Däckad i förkylning och feber. En nyans av livet. 
Något jag är absolut minst bekväm med. Men en del som måste finnas.


Idag orkade jag mig ner till en av mina favoritplatser. Den vackraste jag vet. 
Ner till vår pir. Som leder ut till vår sjö. 
Här nere finns enbart ro. 
Med solens varma strålar och glädjen över dessa vackra varelser fylldes jag på med livets vackraste känslor i kärlek. 


Berta och Jojje. Stor och liten. Han följer hennes fotspår vart än hon går. De letar pinnar tillsammans. Utforskar alla dofter. Springer och jagar varandra. 
Jag kallar det kärlek.