Berta

Det är här Berta

Hon är den senaste av familjemedlemmar hos oss. Hon har många namn, så som att "kärt barn har många namn". För de är just vad hon är, ett barn. På precis alla sätt!! 

Anna har såklart lyckats med de omöjliga. Att ta fantastiska bilder på ett vaket barn, ni vet att de är aldrig stilla förutom när de sover...

Tack för fantastiska bilder! Foto: Anna Nilsson

att våga släppa in kärleken

För snart nio månader sedan korsades två vägar. 

Jag mötte en helt underbar människa. 
Vilket vi då inte visste var att våra hjärtan skulle mötas i vad som kallas kärlek. 

Hon är en helt fantastisk varelse.

Mitt hjärta slår volter blott av hennes existens i denna värld. 

att packa.

Jag är totalt värdelös på att packa och planera kläder.


I helgen är det Gävle-maran.  Jag har längtat. Längtar. Imorgon är den här. Jag ska få träffa och umgås med de vackraste av människor, de som finns i mitt liv.
Dessutom ska det dansas. Vilket ses som enbart en form av bisyssla just nu, för mig. Och. Då behöver jag ha kläder. Tyvärr.


Jag har mer kläder med mig nu än på min tre veckors resa i augusti-september. Då jag var både till Rhodos, Västerås, Stockholm, Norrköping, Umeå och Övik. Där det dessutom var dansmara, i Övik. Galet. Det sjuka i allt är att jag inte har en aning om vad jag ska ha för kläder i helgen. Just nu är det lite tjejvarning på mig, just ikväll. *ler lite ironiskt*


Kontentan.
Jag är värdelös på att packa.

Att investera i min kropp

Jag är fortfarande sjuk. Inget mirakel har skett över natten. Typiskt. Men idag har jag bestämt mig för att bli frisk. Imorgon ska jag jobba, så är det bara. Blir helt galen av att vara hemma och sjuk.

Länge har jag funderat kring min kost. Jag tycker det är viktigt vad jag äter och föder mig med. Jag är duktig ibland men likaväl faller jag för onyttig mat, det handlar mycket om tid och rutiner. 
Min höst för mig har fokus rutiner. Därav mitt val att ta en anställning vars arbetstider är 7-16. 

Sömnrutiner
Arbetsrutiner
Matrutiner
Motionsrutiner

Så vad passar inte bäst i detta läget att slå slag i saken och göra magen glad. På riktigt. Äntligen. 
Idag har jag ett mål. Eller ja två. Eftersom jag bestämt mig för att bli frisk har jag och beslutat att enbart få göra en aktiv sak idag. Det blir att åka och handla. Jag har gjort en lång inköpslista till mitt skafferi. Listan är nästan helt utesluten mejeriprodukter, gluten och socker. Den innehåller alternativa produkter.

Jag är taggad (snorarhögt*) Det är dags att investera i mer kärlek åt min kropp. 

September 2014

  

Som ett snabbtåg genom livet flyger tiden fram. Ett sånt tåg med få hållplatser. 

Jag hinner inte med. 

Mitt liv. 

Det känns tragiskt. Men insikter är inte alltid gjorda av silkesmjuka känslor. 

Mitt liv är fantastiskt. 

Att vara någonstans mitt i livet, med känslan av att vara mitt i mitt liv är helt underbart. 

De vackraste av färger förgyller min tillvaro på snabbtåget. 

Att få bli färgad av alla dessa extrema känslor ger mig obeskrivlig tacksamhet. 

Jag är precis där jag ska vara nu. 

I nu. Mitt nu. 

Exakt och enbart där får jag ut allt av dessa färgfyllda nyanser.

Geografiskt betyder det hemma. Mitt hemma. 

De senaste sex dagarna har jag legat i min säng. Sjuksängen. 

Däckad i förkylning och feber. En nyans av livet. 

Något jag är absolut minst bekväm med. Men en del som måste finnas.

Idag orkade jag mig ner till en av mina favoritplatser. Den vackraste jag vet. 

Ner till vår pir. Som leder ut till vår sjö. 

Här nere finns enbart ro. 

Med solens varma strålar och glädjen över dessa vackra varelser fylldes jag på med livets vackraste känslor i kärlek. 

Berta och Jojje. Stor och liten. Han följer hennes fotspår vart än hon går. De letar pinnar tillsammans. Utforskar alla dofter. Springer och jagar varandra. 

Jag kallar det kärlek. 

Dansa med mig!

Idag är det dansens dag.

Klicka på länken nedan. Lyssna på bra dansmusik med oss och lägg till dina egna underbara danslåtar!
Dansa med mig! 

Dansa med mig! 

Tisdag

En vanlig tisdag. Snart i mitten på mars 2014. Men livets ovanligheter som kryddor.

Så som att solen är ivrigt sommarvarm. Så som att jag jobbar kväll. Och får vara ledig i detta underbara glitter av solens sken. Så som att min kropp blivit färgad av bläck. Svart bläck.

En vanlig tisdag. Men vackra ovanligheters inslag. Mitt liv. En tisdag. 

Vågen

Har ställt mig på vågen. 
Inser att den visar 12 kg upp sedan i julas.

Märkligt att det känns helt okej. Kan dessutom tilläggas att det absolut inte handlar om muskler eller träning, då träning inte finns i mitt liv.

Att vågen ska vara ett riktmärke. Det är jag inlärd sedan min unga ålder. Prat om vikt och storlek har alltid funnits. I familjen och för att inte tala om i alla dessa medier.
Såklart jag kan hålla med om att det är ett riktmärke. Ett rätt okej.
Samtidigt som jag är glad att kunna se mig själv i spegeln och inse att vågen bara visar en siffra. Att siffran känns hög, är bara en siffras sanning. För i spegeln är jag inte vad vågen påstår.

Jag har köpt mig nya träningsskor, som jag inte får skavsår av!!! Och ett kort till ett gym är även införskaffat. Har varit dit, en gång. I fredags, stolt över det. En gång.
Men eftersom att vågen nu visar 12 kilo plus, vågar jag tänka att jag kan klara av att börja träna.
Det är min ambition nu.
Och den känns skön i mig. 
Lika så som vågens siffror.

Orden. Svart på vitt.

Det svarta på det ofyllda vita, har alltid gjort mig gott. På så många sätt. Ett uttryck, inifrån ut. 

Så egentligen förstår jag inte hur denna uttrycks-fyllda plats som tillhör mitt liv varit så uttryckslöst så länge.. 

Fast. Jag vet varför. Varför det blir så. Men jag förstår ändå inte varför. 

Onödigt osunt för min själ. 

Ett nytt kapitel har börjat i mitt liv. Det är dessutom dags att fylla på svart på vitt. 

Möten

En bild som säger allt detta. 

Alla möten med alla människor som korsar våra vägar, är viktiga! 

Tacksamhet!