Det finns geografiska platser som får mitt jag att landa långt inom mig själv. De platser jag får balans på, är som mina egna smultronställen. Vissa platser är inte knytna till mig geografiskt utan med blotta närvaron infinner sig ett bekvämt varmt lugn alltid. Så som vid en kyrka, i den eller bara på kyrkogården. Alla dessa fina gårdar får mig att känna ett behagligt lugn, det hjälper mig att känna mig nära mitt inre. För mig kallar jag det balans.
Har precis varit på promenad med min fyrbente själsfrände på en vacker kyrkogård. Sällskap fick vi av en ekorre som likt en osynlig gårdskorre vaktar och vårdar sin kyrkogård....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar