Dagens bok

Joanna Briscoe
ligg hos mig


Trots att jag var misshandlad, avfärdad, föraktad, hade jag makten att kunna hata, en lika sällsynt gåva som den skarpa intelligens jag fått, och när det var dags att rädda mig själv skulle jag frammana den. Som jag hade kämpat för att vara snäll. Som jag hade vinnlagt mig om att komma med små presenter och överraskningar. Som jag hade arbetat för att inte vara till besvär för min mor. Men till syvende och sist hade det inte hjälpt ett dugg.

På morgonen hade jag märkt att det var något med henne; en svag hinna på ögonloberna, ett särskilt sätt att böja ryggen när hon satte sig, och jag visste att min fiende var kommen. Mors hårt snörda midja skulle snart snöras upp.

Tjänarna skulle tala med dämpande röster och en sköterska skulle anställas per månad. Jag skulle sopas undan i ett hörn och den här gången skulle det bli fråga om verklig svält.






Det finns många ord i den här boken som tilltalar mig, ord i följder som får mina ögon att ge ett leende åt min åtrå i upplevelse-rummet, som ger tillfredsställelse i kroppen. Idag skiner solen men jag är trött, så orkar tyvärr inte många sidor.... men jag vill ha mer!